en gammal tema
Åh, vikt, vän,
deras lila stolthet TOGU,
Luta kanten av berömmelse
otympliga ro-
hur snabbt de vänder putikļu täckas!
hällde myrra och själv-

Ausma
Lo-långsam ljus svett,
och natt,
I natt kommer snart vara över.
Vakna upp och undrar:
Vilken märklig tystnad på ön
sida av båten.
Långsamt kluvna Niedras,
alger och vattenlevande gräs-
rosa, röda glöden,
morgon solen gick
KAIST berättelser. . .
Men båten tvättas ur
mellan vatten produkter,
bruna pinnar.
vita vatten rosor
och lera,
åt sidan.
I en lugn, kuslig ön.

Långsamt svettas ljus
och natt-
din kväll är över.

Morgon
Är bara vatten omkring mig,
himmel,
och solen.
Det är morgon och alla vindar allt tystare.
Det är morgon,
som ännu inte vaknat
misströsta inte bitande, ingen smärta,
Sura inte lust, ingen smärta,
De ligger still, de ljuger.
De fortfarande ligger i drömsömn,
darrande själar falska drömmar.
Ligga i slummer, även kärlek,
full av stjärnor blå blixtar.

Är bara vatten omkring mig,
himmel,
och solen.
Och solen går ner silvret,
kākausēts silver över vågen
grönaktiga spikar.

Var annars vackrare döden
tycker att världen var igång,
När gryningen sön žilbīgās
och silver wave dans?

sanden
Var du flyga, trollslända skälvande?
Vågor av kyla,
sand glittrar glöd-
en slät stenar
flimrar över skuggan
atrāsizbailēs brun top fångar fingrarna.
Hjärta darra plötsligt
långsam, så långsam
-Var är du flyger trollslända darrar?
Solen kastar gnistan sand bränning
Jag höll den bruna toppen pirsti liv.

Southern
Eftersom den brinnande Golden Apple
solen
känner på läpparna av hans rörliga,
ingenstans, ingenstans jag säga
Livet varmt vinning. . .
Dzirkstīgus värmestrålar
på bröstet,
på bröstet och pannan
glad med smärta
min raster-
ingenstans, ingenstans jag inte kan undvikas
svelmainam spel med livet.
Eftersom den brinnande Golden Apple
fångar solen-
livet, jag drack upp till tusen olika sätt:
från glädje till förtvivlan
din mirakel
Vera ugnsluckan.

simmare saurietā
Jo se, stillhet
den olyckliga spökskepp
vizmaino vågen din väg.
Fingrarna ray föda
lax i kallt vatten
av mina slutna ögonlock
som från ett övergivet skal
tomma kistor,
ligger någonstans i banken
redan halv ler att gräva.

Men jag neniršu, neniršu botten
denna natt,
i senare skeden av ditt ljus,
sval och ren,
Jag har under en längre
i gryningen utsöndring.

Krusceļos
I vilka konstiga vägskäl
vi står inför sida brun, grön, knoppar,
vissna, frost bett,
pusplaukušas alltjämt kala träd under vilket vägarna.
Och varje njutning är olika,
Andra problem: Jag ont igår,
er i dag,
kanske jag ont i morgon -
vänta bara
igen när bladen faller vid ett vägskäl. . .
När knoppar av grenar,
träd, fåglar sjunger,
och korsningar av ljus faller-
Jag vet:
Jag ont i dag,
dig smärta i morgon.
Men under hela tiden vi
löven faller och faller. . .
Grön, brun, förtorkad, frost-tuggas
faller och faller. . .

Kanske kommer vi att vakna upp
gemensamma korsningar av sorg morgondagens. -

Hitta det
I frånvaro,
Gissa vad
utan svar
ser SCISS,
som är blinda och mörka-
kanske för att vi föddes
och därför har vi jāmirts.
På något sätt,
som tar oss
bort från dig.

Coming
Kanske är detta det kommande av tillbakadragande,
förväntade-förlust.
Kanske allt drömmande är att tro,
nosaldēta blomma iskalla natten.
Endast žilbusi

lie
Vviens gång som lie
tevitevi skära ner på det hela:
av ljus,
MO av mörker,
av lögner och sanningar.

Ett ord, ett ansikte,
ger som du vågen
från havet mot stranden
klingande sand,
och du ser inte längre än
av mark och sky-
alla resultatet av en:

ett namn, ett ansikte,
ett andetag, tänkte en

Det är kärlek.

The Sleeping Tree
Tja Jag har ett träd,
tyst och förtrollade träd
de dumma fåglar grenarna.
-Det min tystnad läcka
språk dagen högt? -
Nyligen, mina grenar
mer salkoja vind,
alla blad skakande
glada Calais
och fåglar, fåglar
Jedierna slutet av varje hand.

Jo jag är förtrollad träd
och alla fåglarna är tysta.
Hela världen är tyst
södra boolean.
Bättre täckning,
Bättre täckning och djup i tystnad,
ismisumā hans tystnad.

Wanderer
Din trädgård är långt från min egen,
och lång är mitt sätt.
Mina skor apburst vägdamm,
sand,
och den tidiga daggen faller.
Mina axlar trött glöder solen
och skarpa byvind.
Mina axlar trött glöder solen
och skarpa byvind.
Pannan slacina tvivel regn
och osäkerhet, dimma,
eller min själ kommer att bli så rik, säker och smidig,
för att ge dig ett meddelande:
resenären kommer till din trädgård?

Wanderer
Din trädgård är långt från min egen,
och lång är mitt sätt.
Mina skor apburst vägdamm,
sand,
och den tidiga daggen faller.
Mina axlar trött glöder solen
och skarpa byvind.
Mina axlar trött glöder solen
och skarpa byvind.
Pannan slacina tvivel regn
och osäkerhet, dimma,
eller min själ kommer att bli så rik, säker och smidig,
för att ge dig ett meddelande:
resenären kommer till din trädgård?

Och när vägen är klar,
I tå försiktigt
du trycker på pannan,
att säga:
- Du och du
Jag gjorde så
för sig själv.

Davis
Under hösten
min trädgård faller aska,
och snart alla sidor och zālemelnos.
Men redan-ku, sommar ra lång,
samtidigt som envist växa där
del perenner kardborre:
växa och växa,
varje år igen!

Slå dem,
skär dem
kadaver-
död av läkemedel och bladet,
de ökar igen

Då minnet-
någonsin
ni hjärtat
växer upp
Under många år tårflöde tistel
oförmågan mērdēt
kommer inte,
inte falla,
inget emot.